Innan min mamma ens fyllde 70 funderade jag ut en plan för när hon blev riktigt gammal och eventuellt mentalt befann sig i en egen värld (som en författare, på sätt och vis). Jag skulle berätta om hennes liv så som jag visste att hon allra helst skulle vilja minnas det. Jag skulle hitta på ställen där hon hade varit, till exempel skulle hon få ha varit mycket mera i till exempel Sahara som alltid fascinerade henne. Men som hon bland annat på grund av ormar och sin egen motvilja mot hetta aldrig skulle ha kommit på tanken att korsa annat är i fantasin. Jag skulle ha berättat om när vi på riktigt gick till Tamanrasset när jag var 11 år, sprang i dyner och genom stentunnlar man efteråt inte visste om de var gator i en uthuggen klippmetropol eller naturliga gångar, till exempel efter tidvatten. Träffade katter, ugglor och ödlor, både som bilder på klippväggar och som verkliga typer.
   Människor hon inte hade tyckt om skulle inte existera, utom i de fall där de passade som roliga revyfigurer i berättelserna. De hon tyckt om skulle däremot få tillökning av andra, påhittade som hon också tyckt om.
   Hon skulle på riktigt ha varit sjuksköterska. Den ovanligt dumma yrkesvägledare hon hade i skolan, som sa att hon hade för platta fötter för det jobbet, skulle aldrig ha funnits.
   Så här gamlig blev aldrig min mamma. När jag nu tänker på katten i min bok påminner den både om mig som den jag tänkte vara för henne i framtiden, och om henne själv. Hon var bra på att intala en att allt blir bra, och att intala sig själv på samma sätt. Hon uppfattade tecken (till exempel i sin egen kropp där cancern krupit in) och mindes dem som hon ville.
   Katten i boken har läst i "krönikor" om ett land i Centralamerika som heter Kattemåla. Han har läst på sitt sätt, han kan läsa (vissa språk och vissa skriftsystem) men sållar och gör om och har lakuner. Vilket leder till att han och jagberättaren hamnar där de nu hamnar. Huruvida det jagberättaren uppfattar som hot är en del av kattens plan för att hon ska ha det spännande eller få terapi (eventuellt få en spännande terapi), vet jag inte själv alltid.