Kära blogg,

Jag har inte skrivit på ganska länge. Min mamma har varit död i snart ett och ett halvt år, kattboken jag skrev till henne (utan att veta i hur hög grad jag gjorde det) tyckte jag för tillfället inte att jag hade mera att säga om. Nu har jag skrivit 96 sidor på min följande roman, som är en sorts fristående fortsättning, och katten känns lika aktuell igen. Den katten kan dessutom aldrig bli inaktuell. Utan att läsa mina tidigare inlägg tänker jag nu se var jag återupptar tankarna på litteraturen och vardagen kring den.